Wellpappindustrin går i otakt – ovälkommen huvudvärk för inköpare

Länge var prisbilden på wellpapp förutsägbar: när en stor tillverkare höjde priset följde de andra efter, ungefär samtidigt och i ungefär samma takt. Den tiden verkar nu vara förbi. Under det senaste året har prisjusteringarna spretat allt mer, och för inköpare som ska planera budget och förhandla avtal skapar det en ny och mer komplex verklighet att navigera.

Förklaringen står att finna längre upp i värdekedjan, hos pappersbruken som tillverkar råvaran till wellpapp. Energikostnaden utgör en betydande del av slutpriset, och just energipriserna skiljer sig kraftigt åt mellan olika delar av Europa. Nordiska bruk har i regel tryggat sig med längre elavtal och en jämnare kostnadsbild, medan bruk i andra delar av kontinenten är mer exponerade mot en volatil energimix – en sårbarhet som blivit extra tydlig i takt med de höga gaspriserna.

Till detta kommer att själva wellpappframställningen i sig är energiintensiv, och förutsättningarna varierar mellan enskilda företag och till och med mellan olika fabriker inom samma koncern. Resultatet blir en lapptäckesbild där tillverkarna inte längre rör sig i takt.

Mönstret syns tydligt hos de stora aktörerna. DS Smith gick ut med en prisjustering i april och följde upp med ytterligare en i juni. Smurfit Westrock aviserade sin första höjning också i april – men väntade sedan ända till oktober med nästa. Polska tillverkare, som står för en betydande del av Sveriges import, tycks följa ett helt eget schema.

För inköpare innebär detta att den gamla strategin – att invänta "marknadens" prisbild och förhandla utifrån ett samlat mönster – inte längre håller. Istället krävs en mer aktiv bevakning av prisutvecklingen.